Fredagen började bra. Jag fortsatte med mina mönsterskisser, fixade kamerautrustning och fick ledigt från fotolektionen. Janni, Elin, Malin och Mikaela bjöd på kladdkaka och hallonsaft i solskenet, och jag gratulerades i efterskott med finfina födelsedagspresenter. Capo till gitarren, och body butter's i härliga dofter från The Body Shop. Ibland blir det inte riktigt som man planerat. Min photoshoot till exempel. Planen höll inte riktigt då storstadsabstinen hos Sinclairfolket under eftermiddagen inte var tillräckligt omfattande. Ingen hade möjlighet att joina vare sig fotograferingen eller tågresan till Göteborg. Jag fick i alla fall knäppt en del bilder, trots att det mesta kändes rätt platt och överexponerat. Man blir lite handikappad efter att ha missbrukat displayfunktionen på systemkameran i sådär fyra år... Den analoga världen känns fortfarande väldigt ovan. Lite som att gå in ett par nya skor.
Varje gång jag besöker Göteborg inser jag hur mycket jag älskar den där staden. Jag kan gå i timmar och bara titta på folk, förundras, känna kullerstenarna under tunnslitna skosulor. Bara det är värt den svettiga tågresan och den blytunga väskan, trots Västtrafiks sinnessjukt höga biljettpriser.
Efter en tvåtimmars promenad genom stadsdelarna entrade jag Akademibokhandalen och gratisshoppade böcker på presentkort, lunchade sallad på Garbo och åtgärdade koffeinbristen på Indiska Te & Kaffe Magasinet. 15 kr för en latte med tillhörande chokladbit á la dark noir. 15 spänn! Jag kan erkänna att det inte var det godaste jag druckit, men gubben och tanten som ägde stället var himla trevliga och söta, och den minimala butiken luktade amazing. Helt klart värt ett besök.
Av en händelse dröjde jag mig kvar på Garbos uteservering lite för länge vilket medförde att jag missade tåget tillbaka. Sen hände det grejer. Fick plötsligt reda på att morgondagens festligheter i Trollhättan blivit inaktuella på grund av sjukdom. Någonting jublade inombords. Kanske skulle jag hinna med Skeppsviken trots allt? En halvtimme senare hittar jag Lisa och Sofia med tillhörande partypeople på Centralen. Slottskogen kallade och vi hoppade på spårvagnen. Upptäckte när vi kom fram att vi tydligen inte var de enda som känt av magnetismen från den vidsträckta gräsmattan. Det var volleybollspel, lägereldar, dreads och snygga gitarrister. Allsång, grillning, vattenpipor, RayBans och 7,0:or. Fullt med folk. Ett storskaligt kollektivt fredagsmys. Timmarna rusade förbi, och så även vårt sällskap. Efter en del incidenter kopplade till mobiltelefoner, dålig mottagning och bristande lokalsinnen transformerades partygänget till skallgångskedja efter ett bortsprunget kärlekspar. Ett par timmar senare återfanns de sistnämnda i alla fall. Hela, men dock inte speciellt rena... Sedan talades det länge om en efterfest, som i slutändan aldrig blev av. Hur som helst var det en helskön kväll med härliga människor. Det blev en bakisfrukost i Västra Frölunda på morgonen. Vi letade grodor, bakade scones och hade garderobsrensning. MC's snygga gamla Acne-jeans tillföll helt otippat mig? Tack igen för det! Vidare tog vi 1:an tillbaka in till stan, drack café au lait på Le Pain och köpte skor.
Imorgon blir det Göteborg igen. Den här gången för att beskåda instrument och lyssna till ljudet av musik på Fuzz Guitarr-mässan i Eriksberg med Malin och Moa. Can't wait.
Ingen orsak, vi är glada att vi blev av med dem!;)
ReplyDeleteTack för att du kom med<3 Nästa helg måste vi snacka om!
Haha, det var jättekul som sagt<3 :D Nästa helg ja! :D Vad sägs om grillning/partey i Lysekil på fredag? :O
ReplyDeleteLåter underbart. :)
ReplyDeleteSpeciellt Slottskogen, i solskenet. Var också där i helgen. Sjukt fint väder, och stad. Strövade runt i några timmar, pratade med random folk och jag och en kompis hoppade in i en fotbollsmatch. Jag vet inte, allt känns så mycket friare där. Man kan göra vad som helst, börja prata med någon man kanske inte annars hade tagit kontakt med.
Eller nåt.
Härligt, låter marvellous!
ReplyDeleteDet är sant, så mycket lättare att ta för sig och faktiskt njuta av det som bjuds när man inte är på hemmaplan, på något väldigt konstigt sätt. Friare som du säger, absolut, och göteborgarna måste man ju nästan klassa som ett eget folkslag i sig. Helt underbara, goa och glada, fördomsfria och förutsättningslösa. Man kan hoppa in helt spontant i en fotbollsmatch, fika med okända, se konstig ut eller bara breda ut sig på en gräsmatta och lyssna på dialekterna. Det är så det ska va.
:)