the sea of love

flash light/nylon stockings/black&white

inside out

Kanske kan det aldrig någonsin finnas en finare känsla än känslan av att vakna upp i en annan människas armar. Klockan 04.50 med solen i ögonen, kärlek i lakanen, varma händer runt magen. Ett oförstörbart ögonblick av samhörighet. Som best-friends-halsbanden när man var sju, ett bevis på ömsesidigt förtroende, fast mer äkta och verkligt än kursiv gravyr på kantiga berlocker i nickel. En ever-lasting elekrticitet.

Med hjärtat i stilla vilopuls, ett euforiskt nyvaket medvetande. Ett fånigt nykärt leende.

Allt sådant tillhör numera illusion för när jag vänder mig om finns inga armar som lovar att krama och hålla om för evigt, ingen ljusblå blick att drunkna i. Kroppsvärmen på andra sidan sängen har för länge sedan blivit ett med morgondimman och kondensen på fönsterrutorna. Svalnat och stigit mot himlen som sommarregn, nyasfalterade vägbanor. Inga tecken på fysisk närvaro. Någonstans.

Tänker fortfarande på dig varje gång jag passerar tågstationer. Bussterminaler. Varje ögonblick av tidspressad nervositet.
Och det låter så klyschigt, för hur formulerar man en kolsyrad molnsvävande tillvaro utan att låta som en idiot? När bilderna, ikonerna, dofterna, dialogerna spelas som på repeat, trots att kärleken sedan länge är long gone och passé.

Ingen blick att drunkna i.

Och sedan, som om solen plötsligt återvänt ner i havet, har insikten och verkligheten övervunnit, återtagit, besegrat gryningen igen. För det skulle ju aldrig fungera. Eller hur?
Nej, det fungerar ju inte så.

Fler bilder ifrån Göteborg. Måste säga att Louises pappas fjärilssamling var imponerande extraordinär, dock ger bilden ingen rättvisa till vare sig motivet eller prestationen bakom glasramen.
Jag kan inte sova, äter mörk choklad med cocoa nibs och tittar på månskenet. Det där med att vända tillbaka dygnet gick ju sådär. Har spenderat kvällen hos mormor. Te och Miss Marple. För er som inte är insatta så är det sistnämnda en brittisk filmserie baserad på Agatha Cristies romaner. Deckare i slow-motion extreme. Ingen höjdare. Men i sällskapet av min helt underbara mormoder och ett par liter rooibos kompenserar det till och med snark-framkallande DVD:er. Ja, pratstunderna med min mormor kompenserar faktiskt en hel jävla massa när jag tänker efter.

gothenburg

Gårdagen: Häng i Vasaparken med Tove, Lovisa och Louise. Sentimentala avsked i trappuppgången. Efter att ha umgåtts dygnet runt i två veckor ses vi nu inte förrän tidigast i oktober.
Glass i Hagaparken och Public Enemies med Malin på kvällen. Efter filmen, som i ärlighetens namn var lite utav en besvikelse, promenerade vi genom solnedgången över Älvsborgsbron. Det var fint och jag kände att jag faktiskt kunde tänka mig att spendera en livstid i den här staden.

four ages

Sitter i Louises kök och dricker hallonsaft, lyssnar på Soundtrack Of Our Lives.
Gårdagen: Ost och vin och stearin i fint sällskap. Tragikomiska diskussioner några brustna hjärtan emellan.
Imorse: Morgonkaffe på Brogyllen med Tove. Tror större delen av Göteborg fortfarande sov för allt var tyst och tomt och doftade sådär asfalterat nyvaket. Finns det ett bätte sätt att börja dagen på än med sin barndomsvän på ett café över en kopp kaffe?

vasa/vietnam/vinyl

Sitter i Louises lägenhet i Vasastan. Lyssnar på regnet och Asha Ali, äter yoghurt och scones. Gårdagen spenderades med sushi och värmeljus. Louise glänste med sina estetiska skills och spelade kompositioner ifrån Amelie de Montmartre på familjens piano. Taket liksom svävade ovanför huskroppen under en kort halvtimme. Helt otroligt. Vid midnatt tog vi en promenad genom staden, köpte kaffe och glass och spenderade ett par timmar på en gammal gungbräda, pratade associationer och impulser och kände oss allmänt psykologiskt analytiska. På hemvägen hittade vi en gammal cykel som vi räddade livet på. Lutad mot en stenmur med sneda ekrar och trasigt bakdäck var vi övertygade om att ingen skulle sakna den om den försvann. Den var grön, och såg ut att ha genomgått ett par riktigt vilda ungdomsår.
Idag har vi mest hängt i Haga. Pastalunch på Briggen, vinyl på Record Store (köpte liveinspelningen av Joy Division's "Roots" i Leeds 1979), vietnamesiska lampor på Indigo, en snabbvisit på Publik. Stötte på två brittiska killar när jag stod mitt på Hagas huvudgata för att ta en bild i folkvimlet. Den ene bad mig ta en bild på hans kompis då han påstod att denne var medlem i Blur. Jag knäppte en bild, log och sa hej och insåg inte förrän efteråt vad han sagt.

tiger lily

Sitter och väntar på att tiden ska gå. Bussen rullar iväg om en timme och jag är otålig som ett barn på julafton. Ge mig ett par gummistövlar så springer jag ut och hoppar i vattenpölarna och regressionen är komplett.
Lyssnar på The Album Leaf, dör lite av de melodiösa mästerverken. Jag tror att instrumentalt är min grej. Känner att det ger ett större utrymme, möjligheter att tänka och filosofera mer kring den egentliga betydelsen av musiken. Eller nåt. Blir i alla fall väldigt mycket mer inspirerad av det här än genren med refränger och lyrik.
Funderar mer och mer på att haka på Lou efter studenten, dra till Italien, hyra ett stenhus i beriga Toscana och spela in film. Analogt i första hand. Och kanske, ibland, assistera Louise med sampling och musikproduktion, variera bildutsnitt och recordings med symfoniska ljudmattor. Känns som en grej. Jag har i alla fall insett att något annat än ett estetiskt yrkesliv i framtiden hade varit döden för mig. Jag menar, hur kan människor på allvar jobba på banker eller i matvarubutiker? Glädjedödarbranschen nummer ett. Fullständigt otänkbart.
(Skulle jag dra hela det här resonemanget blir det nog rätt uppenbart varför jag inte fick något sommarjobb...)

masquerade

Jag lyssnar på det här och får lite gåshud. Helt otroligt fint.
Nu ska jag laga lunch och packa färdigt. Bjuder på lite gamla bilder först. Ikväll drar jag till Göteborg.

Vaknade kl 09:00 för första gången på evigheter, spenderar min frukost med regnet, musiken och morgontidningen. Längtar till Göteborg.
Skjorta är skiten.

Ge mig någon att dela

stjärnklara nätter

med.

02/august

Tillbaka på hemmaplan, efter nästan tre veckor ute på ön. Tillbaka till det liv som styrs av fjärrkontroller, trådlösa nätverk, laddningsbara batterier och digitala urtavlor i signalrött. Kan inte säga att jag saknat det speciellt. Hemkomsten medförde mest en alltför övertygande insikt om hur beroende jag faktiskt är av min försvunna mobiltelefon, mitt (tekniskt sett) utraderade kontaktnät, ett hyfsat välfyllt kylskåp, Toves kök 02:30 och min ekonomi (eller bristen på en...)
Repeat-spelar soundtracket från Amelie de Montmartre, dansar lite, tittar på folk som leker i parken, dansar lite mer. Funderar på om det vore läge att laga middag. Eller satsa på en rejäl frukost.
Imorgon ska jag packa om för nästa resa som bär av mot Louise, Vasastaden och Göteborg. Café latte, vinylspaning, Sigur Rós och second hand. I veckan ska jag försöka hinna träffa alla härliga människor jag saknat och inte hunnit se på alldeles för länge. Public Enemies med Malin inklusive gitarrspel hade varit fint. Glass, krogen och sommarreviews med Mirre, en akvarellkväll med Kajsa, och förhoppningsvis ett slutgiltigt genomförande av en photosession jag länge planerat.
Helgen kommer att fyllas med folk och födelsedagsfirande, vin och trevligt umgänge i en stor villa vid havet. Kalasbra.

flickan i den vita hatten

Plåtade något försenade studentbilder för världens finaste Lovisa igår.

augustí

Gårdagen: häng hos Wettergrens. Film, kortspel, chai, choklad och gitarr med Tove, Louise, August, Lovisa och Viktor. Vet inte om ni märker det, men mina dagar ser ungefär likadana ut här ute. Flyter ihop till ett enda ändlöst superdygn. Innehåller samma ingredienser, allt man saknat och längtat efter hela året. Allt, förutom solsken då.
Äter långfrukost och lyssnar på Bon Iver. Försöker lägga upp en effektiv och innehållsrik plan över de sista veckorna av sommarlovet. Inser att tid är färskvara, något som i rättvisans namn borde förvaras i kylskåp. Summers used to last forever.
Apropå chai har jag brist på annat räknat ut att jag i genomsnitt dricker ungefär tre liter te per dag. Det är tydligen en del. Jag spenderar troligen mer tid med vattenkokaren och tesilarna än vad en normal människa gör i telefon. Fast med tanke på vad som hände i tisdags har jag inte längre tillgång till det mediumet heller. Telefon alltså.