les champs elysees

Dricker kaffe, lyssnar på regnet och Peter Broderick. Ljuvt. Förundras lite över hur många fina fotobloggar det faktiskt finns, trots att större delen av bloggvärlden fortfarande domineras av fjortonåriga självbetitlade modemästarinnor. Javisst, de är ju så unika allihop.

Annars: jag plåtar hög-ISO-bilder på flytande rosor i vinglas och går hundpromenader i regnet. Nu måste jag fortsätta packa, men först ska här ätas soppa och nybakat bröd!
Ikväll blir det skumbad och Memento på 5:an.

stereo

Har druckit upp teet och överväger att koka kvällens fjärde jättekopp chai. Jag kommer bli förgiftad en vacker dag, så mycket te som jag dricker.
Yann Tiersen spelar vackra melodier för mig. Är Spotify evigt tacksam. Ibland kan filmsoundtrack vara något av det mysigaste som finns lyssna på. Nu saknas bara lite regn. Ikväll känner jag speciellt för att se fransk film. Vad som helst, bara det är franskt. Några tips?
Ska packa till Kornö imorgon. Eller ikväll. Snart drar vi ut i skärgården, två veckor på sommarön. Jag har längtat. Har två fotouppdrag att genomföra och mängder av kvällsbad, läsning, gitarrspel och morgonkaffe att ta igen. Det blir fint. Synd bara att vi inte har tillgång till Internet. Eller tvätt och diskmaskin. Eller det faktum att min iPod fortfarande tycker det är jättekul att osynka med iTunes. Funderar på att förklara krig. Eller nåt. Antar att tekniken vinner som alltid. Då står jag inför ett ultimatum: kassettband, P3 eller ingen musik alls. Det brukar sluta med att man efter någon dag inser att alternativet "ingen musik alls" inte fungerar. Plötsligt känns till och med pappas stereo med tillhörande plastband från 70-talet lockande.

Jag tror min inspiration börjar komma tillbaka. Känner hur den väcker mig om nätterna igen. Allt har stått sådär obehagligt stilla ett tag, så mycket fyllt av ingenting. Nu rör saker på sig. Jag börjar få idéer till den där boken jag tänkte skriva, impulser till att göra roliga saker. När vi kommer hem ska jag renovera ett av våra rum till en pseudo-studio, en fotoateljé. Det kan bli hur bra som helst.

Det här var mitt 283:e inlägg.

decibel

Har uteslutande umgåtts med Kajsa och Emelie. Pratat sex, musik och våld. Ätit tokmycket glass, hoppat lite studsmatta och bussat till någon stad. Vi gick omkring och kramade fina klänningar och jeans, förbannade våra plånböcker. När tiden tog slut åt vi goda sallader och veggieburgare. Tog bussen tillbaka hem igen. Någon gång strax efter halv åtta träffade jag the love of my life.

På färjan: vi kliver av bussen för att hämta luft ute på däck. Ser i ögonvrån hur en ung man med gitarr över axeln går åt samma håll. Vi går uppför de gula trapporna. Han går uppför de gula trapporna, sätter sig på en utav bänkarna, precis framför oss. Alla uppe på däck börjar jubla när de får se mannen med gitarren. De vill att han ska spela någonting, här och nu! Ja, för han måste ju verkligen vara en skicklig gitarrist med en sådan fin gitarr. Ja, spela spela!

Jag känner att jag smälter.

Mannen med gitarren, med halvlångt ljusbrunt hår uppsatt i typisk musikerknut, med femdagars skäggstubb och kanske den finaste skjortan i världen ler (kanske världens finaste leende) och säger att han är pianist, att gitarren är någon annans. En annan kille får låna gitarren, kör igång med introt till Nothing Else Matters (av alla låtar i världen spelade han just den!) Sedan skrattar han lite, upplever hela situationen något pinsam nu när det plötsligt är honom de melodiösa förväntningarna ligger på. Gitarren passas runt. Instrumentets ägare frågar om det inte finns någon annan som kan spela, och jag tänker att nu dör jag på riktigt.

Han ger mig gitarren. Alla står förväntansfulla och lyssnar. Jag spelar blyga tysta versioner av Faller och Mannen I Den Vita Hatten. Påpekar sedan att gitarren är ostämd. Det blir lätt så nu i värmen, säger gitarristen, som egentligen är pianist, och ler ännu en gång. Han lyser när han ler. Sedan stämmer han den och spelar något jag inte känner igen och hela han fullkomligt strålar av musikalisk passion, glöd och eufori. Han måste vara gitarrist. Och kameran bränner i handen, för jag vill så gärna föreviga detta magiska ögonblick, men det är liksom omöjligt att störa honom för han är så inne i det han gör och jag vågar inte låta ljudet avtryckaren få honom att tappa fokus. Så det blir ingen bild.

Och plötsligt är vi hela vägen över fjorden och bilmotorerna startar och jag måste springa tillbaka till bussen och vi säger hej då till varandra och allt som var nästan fantastiskt blir tragiskt.

Utan tvekan månadens höjdpunkt.

X

Things that are hard to remain under the circumstances,

consequences,

frequences,

v-i-b-r-a-t-i-o-n-s;

of human existance.

run to the hills. mot sherwoodskogen.

i sleepwalk you see. that's why i wear shoes to bed.

metal con carne

Tisdagskvällen tillägnades socialt umgänge med familjen Kihlstedt. Vi grillade, drack rött, åt jordgubbspaj och promenerade över spektakulära Stångehuvud. Såg Hitchcock på nya tv:n, drack te och tog farväl av Moa. Pappa Kihlstedt är min faders barndomskompis. Han är cool i ordets sanna betydelse. Han har stålmannenloggan tatuerad på bröstet. Han skjuter blåmesar med soft-air gun och är fullkomligt obsessed with Facebook. Vanligtvis brukar jag vara värst när det gäller fotograferandet. Inte den här gången. Värre än en paparazzi elit knäppte han shots med sin Canon kompakt, som resten av världen inte mer än tio sekunder senare kunde beskåda på fejan. Otroligt.

Onsdag morgon. Jag fixade pannkaksfrukost, hoppade på bussen och umgicks resterande delen av dygnet med världens bästa Malin. Vi åt jordgubbar, lyssnade på Slipknot och Children of Bodom och drack tiokronorskaffe i hamnen.

Drog sedan hem till Malin, lagade chili con carne till Nothing Else Matters och annat inom genren tragiskt/politiskt/metalliskt. Sprang tillbaka till bussen och mötte upp Janni. Vi pratade om allt och inget och jag fick Malin att spela aukustiskt konstant i nästan två timmar.

Sen: Harry Potter på Saga. Fullsatt för omväxlings skull. Inser att jag blivit smått "yrkesskadad" när jag upptäcker att jag fascineras mer över filmandet, bildspråket, ljussättningen och de fantastiska åkningarna än av manuset och storyn som vanligtvis brukar vara det centrala, och som i dubbel bemärkelse uttrycks som magiskt. En bra film, men jag blir nog aldrig ett helhjärtat Harry-fan.

Senare blev det fotospromenad i Fasserödsskogen. Malin och jag blev mest dyblöta och blinningbitna. Lite smått irriterade över att vi inte tagit med oss stativ. Kvällsdimman var inte dålig.

Sedan såg vi halva Gomorra och däckade av filmiskt överskott eller något i den stilen.

twist and shout

Lyssnar på tvättmaskinens surr som trots öppna fönster med tillhörande ljud ifrån bilar, båtar, motorer och barn tränger igenom det mesta. Vi köpte en ny tv igår. En sån där gigantisk platt svart med LCD-skärm. Funderar på om vi kanske egentligen borde investerat i en ny tvättmaskin...

Hittade just ett helt underbart citat sagt utav en av världens kanske mest intellektuella kvinnor. Susan Sontag.

En gång i sitt liv sa hon:

"Life is not significant details, illuminated by a flash, fixed forever. Photographs are."

Jag tycker det var ett väldigt fint sätt att uttrycka den påtagliga men samtidigt utsuddade skillnaden mellan verkligheten och illusionen av den. Av livet. Av den stereotypa, allmänt uppfattade definitionen av vardagsidealen kontra mänskligheten.

Sofia och jag var hos Moa igår. Efter att jag stått på knä i källaren och målat matsalsbord hela förmiddagen. Moa hade fått nya geeky eyes i sköldpaddsgrönt och var om möjligt ännu sötare än vanligt. Vi bakade franska baguetter och gjorde egna chips (!), lyssnade på The Sonics, The Kingsmen, såg Paris Je T'aime ännu en gång. Sen kom det besök. Frostie och Sandra och Rasmus från Örebro. Vi degade mest i soffan resten av kvällen, drack väldigt mycket te, bakade kladdkaka, såg Hitta Nemo, njöt av Damien Rice, Cat Power, Metallica och Sonjagon. Jag var uppenbarligen den enda som uppskattade Sonjagon.

Sen blev det nattbad. Jag kompade Winnerbäck och Nirvana på min axelremslösa gitarr från Badhusberget till Norra Hamnen. Moa och Sofia twistade på bryggan. Och precis som senaste gången vi nattbadade var vattnet trots vinden och mörkret helt otroligt härligt.

Nu åker Moa till Spanien ett tag och vi kommer sakna henne något alldeles otroligt. Men i augusti, då ses vi i Stockholm igen.

Jag har för övrigt bosatt mig i Daniels shorts. Dom, och en oversized fotbollströja. Funderar på att helt byta stil och övergå till något åt street-hållet. Bara för att det är stört mycket skönare att ha rutiga surfshorts och ljusgrå college till knäna än att gå omkring i det jag vanligtvis brukar ha på mig. Som jag är dödstrött på.

smash

Var hos Daniel. Vi spelade volleyboll i en öde gympasal tillsammans med störtsköna människor hela kvällen. Volleyboll är ju inte riktigt min grej, men det var länge sen jag skrattade så mycket på fyra timmar.

till Morfar

Grattis på födelsedagen.

Jag tror att världen på många sätt hade varit en lite bättre plats om du stannat kvar hos oss.

skälvik

Det blev ännu en födelsedagsmiddag på Skälvik. Champagne och laxsnittar vid havet, marulk och rostad potatis i findukad matsal. Vitt vin, rött vin, levande ljus, ost och mera vin. Dessertdags och glass och marränger och hallon och Tokaji. Sedan kvällsbad och sagoboksläsning i sjöboden för småkusinerna. Pussar och kramar och bus och varm choklad. Sömn.

Vuxensnack, kaffe och jazz på persiska mattor. Mormor lyckligare än någonsin. Som jag älskar min mormor.

Idag ska jag måla om vårt matsalsbord och hälsa på Daniel.

X

"Non je ne regrette rien"

som hon sjunger... eller?

rain/my pretty redhead

Har spenderat de senaste dygnen i fröken Ahlströms sällskap. Vi har mest sett på film, hoppat i vattenpölar, druckit chai, lyssnat på Metallica, badat i ösregn och stekt pannkakor. Igår spelade vi aukustiskt i en busskur i Norra Hamnen halva eftermiddagen. Alkisarna applåderade. Vi kände oss himla bra. Sen var det vinkväll hos Fredrika tillsammans med trevligt folk. Hennes nya lägenhet är urfräsch.
Och jag älskar att det regnar som fan.

strawberry swing

Bad på Skälvik med Moa. Vi var sommarsalta, åt jordgubbar ur en mjölkkartong och lyssnade på Vampire Weekend.

night flash/back

Bilder ifrån gårdagen. Med tanke på det minimala antalet närvarande på åtta pers är jag osäker på om aktiviteten kan definieras som fest i ordets rätta bemärkelse, men jag måste nog säga att vi lyckades hålla partyfaktorn på en rätt hög nivå trots allt. Det dracks mest rosé och Corona minus lime, spelades hög bad music och dansades. Vilda danser. Tv-apparater dansades omkull.
Imorse väcktes Moa och jag av Moas marvellous mormor som stekt pannkakor till oss. De åt vi med en massa glass och kärlek och konversationer om ålderdom, ungdom och erfarenhet. Kan man få en bättre bakisfrukost?