X

Att reflektera kring det vardagliga, enkla och tråkiga. Att uppskatta det bortglömda, vilsna men ack så fria opretentiösa. Att sitta uppe eller ligga vaken tills solen stiger över havet, höra fåglarna, trafiken och världen långsamt vakna ur dimmor, stillsam kaprifoldvala. (För att sedan somna till samma soundtrack om igen.) Att stanna uppe om nätterna för att inte gå miste om det som så många aldrig bevittnar under stjärnorna. Var inte rädd för mörker fick jag tidigt lära mig. Mörker finns inte i tiden, inte i kulörer eller i människor. Mörker är vad du ser när du inte längre kan urskilja de karaktäristiska konturerna hos epitet som rätt och fel, hägringarna hos dina rädslor är ditt hinder. En ridå av tveksamhet.
(En alternativ del i en monokrom palett.)

Att se fram emot en resa till andra sidan jorden:
Jag har inte packat några väskor, inte betalat några vaccinationer. Jag väntar på mitt nya pass, på digitala bekräftelser, godkännanden, medgivanden och statliga tillåtelser. Förpliktelser. Är den här resan min eller din? Kanske kan den aldrig riktigt ägas utav någon. Kanske är det de senare tillbakablickarna på upplevelsernas intryck som utgör de verkliga souvenirerna, det är inte målet utan färden i sig som är den verkliga bedriften och allt det där. Trots att de sanna nyanserna och dofterna av äventyr aldrig kan återges med samma exakt precision genom en verbal skildring i efterhand som under de där obetänksamt fantastiska ögonblicken.

Ett avlägset minne: Jag ligger i min och min lillasysters skeva våningssäng. Pappa ligger bredvid, lillasyster har somnat, sagoboken tagit slut. Vi tittar upp i taket och han viskar till mig om universums volymer, försöker förklara för mig hur små och obetydliga vi egentligen är. Jag minns hans stolta leende när jag ifrågasatte världen i den stunden, hur min nyfikenhet och mitt oförstånd inför allt främmande tände ett hopp i hans ögon. Stjärnbilderna. Han berättade om sina många och långa resor, om evolutionen, gravitationen, om folkets tro på gud. Han visste och jag insåg och förstod ungefär en liten liten hundradel av allt det som döljer sig bakom livets skattkartor. 'En dag reser också hon långt härifrån.'

Tills dess handlar det om här och nu, om att ta saker för vad de är -