Köpte det efterlängtade Röda albumet. Lyssnade spänt och uppmärksamt igenom alla främmande men välkända textrader, geniala metaforer och rytmer över de regniga motorvägarna, blinkande neonljus, vindrutetorkarna som i takt med musiken. Ovant och dansant, men samtidsenligt och vackert, om än på ett helt annat sätt än Kents tidigare album. Men jag underskattar det inte för en sekund, för såhär kan vi ta oss igenom ännu en lång vinter.
Tog en eftermiddagsfika med mamma på Två Fröknar. Dimmiga vyer från sekelskiftesfönster över den spegelblanka fjorden nedanför. Kaffe och sneda stearinljus. Vi pratade om julhysteri och tragiska människor, bortglömda barn. Kanske den finaste eftermiddagen jag haft med min mamma på väldigt länge.
Sedan bjöd jag hem Moa på middag, lax och avocadopasta. Noah And The Whale. Te och kolapaj, film och melankoliska berättelser om komplicerad kärlek långt in på natten. Närgången distans, påtaglig frånvaro, bitterljuv abstinens, och allt annat som kräver empatiska diskussioner ibland.
du och kvällen var så fin.
ReplyDeletetack för den, mer sånt måste vi ha, så att vi håller oss varma i vinter.
püss
Åh magiska bilder & Röd är minst lika magiskt.
ReplyDelete<3
Tack båda två, NI är underbara, och alldeles tillräckligt varma för att hålla mig vid liv ännu en vinter. Eller en livstid. Det är människor som ni som gör livet värt, varje dag<3
ReplyDeleteOch ja, Röd är verkligen helt otroligt vacker.