Watching the world through a lens

jag står på en flygplats och väntar på känslan

2010-08-15T14:20:00.007+02:00

Börjar skolan imorgon. En ny skola i en helt ny stad, i vilken jag visserligen bara kommer att befinna mig under en intensiv tredagarsperiod. Imorgon börjar ett nytt äventyr och inatt avslutar jag det här kapitlet. Det är ambivalent, märkligt, lite magiskt. Vad säger man när man ger sig ut på sitt livs hittills längsta resa?
Man lovar vissa saker. För att hålla allmänheten lugn. Att man ska skriva, att man kommer att sakna, att man inte ska dö eller giftas bort. Ta nu dessa löften på allvar.
Andra saker kan man inte lova och mycket utav det jag har framför mig nu kan ingen riktigt förutse. Jag tror att det är bra. Hade jag till hundra procent vetat vad jag givit mig in på nu hade jag förmodligen valt att göra någonting helt annat. Jag gillar inte förutsägbart, jag värdesätter förändringens ovisshet, kontrasternas kompass. Det är liksom det som är syret i inandningsluften, glöden i gråskaleaskan. Vardagssymmetri är det farligaste som finns om ni frågar mig.

Det kan dröja ett tag till nästa inlägg. Kan inte utlova några garantier om uppdatering än. Om 'ett tag' innebär en tidsperiod på ett par dagar eller ett halvår är än sålänge sekretessbelagt. Blogspot synkade inte så bra med de kinesiska myndigheternas lagar senast jag var i Asien. Då är det som det är. Då får man ta seden dit man kommer. Maila kan man däremot göra, e-post går fint. Skriv ett par rader till eleonor_broman@hotmail.com. Brev är ännu roligare. Jag kommer att skriva så mycket brev!
Förutom Watching The World Through A Lens här på Blogspot bloggar jag även från Tumblr's eminenta domän. Sannolikheten att mina bilder och andra avtryck från resan publiceras där istället för på den här bloggen är ganska stor. Länken dit hittar man HÄR .

Det var väl det. Ännu ett avsked till kontentan av ambivalens. Ta hand om er nu.
Beijing Airport nästa.

special K

2010-08-13T19:45:00.002+02:00

Om att skriva historia -

I'll miss us

2010-08-13T19:42:00.002+02:00

Malin Ahlström, igår och för alltid.

torsdag

2010-08-12T09:16:00.004+02:00

Lampskärm + nyvaken_tjej_i_filthatt.jpg

onsdag

2010-08-11T14:54:00.001+02:00

Joel Alme, regn och varm choklad hela dagen.

wyeth/skeleton/M

2010-08-10T17:42:00.011+02:00

En feberfri fredag: Ser den omtalade konstutställningen av Andrew Wyeth. Akvarellmålningarna, de tunga mörka markerna, den synkroniserade transparensen i de många penseldragen möter ingen besvikelse. Verken är genomgående fantastiska, och naturligtvis råder strängt fotoförbud inne på museét.
Mormor bjuder på lunch på Vatten. Att umgås med min mormor är något av det bästa jag vet. Sedan tittar vi på skelettskulpturer, svarta kuber och Weeping Girls utanför Skärhamn. Genial konst. Jag tar nästan inga bilder under hela helgen.

Lördag: Dricker kaffe med Malin och Christoffer på Smögen, pratar om studenten och om framtiden. Sådär som man tycks göra med alla som man återser för första gången efter den 3 juni. Jag berättar mer om min resa och tar farväl av ännu en mycket omtyckt människa.

En oväntad impulsivitet: Jag köper två biljetter till Kents spelning på Trädgårdsföreningen, som Jocke påstår är den sista i Sverige för en lång lång tid. Det är en fin spelning. Luften är tung och fuktig. Människor dricker fatöl ur plastmuggar, människor blåser långsam cigarettrök genom smala läppstiftsläppar, människor står tätt i varma klungor, bär tröjor med DERAS heroiska emblem och visslar lite otåligt på Svarta Linjer. Allting är påtagligt stilla samtidigt som tillvarons rörelsemönster påminner om det hos en karusell. Utifrån: En helt vanlig lördagkväll i augusti, samtidigt; alla som närvarar vet att det här blir en kväll utöver det vanliga. Sedan: Mästerverken framförs liksom i ultrarapid, ändå är det inte så långt hem till sista låten. Paradnumret, som den här gången kommer näst sist i ordningen, känns mer levande än någonsin. Det är luften som långsamt kyls ned av natten, fyrverkerierna strax under alla stjärntecken, det är den där vackra krampen i hjärtat för du och jag ska aldrig dö.

9000 euforiska hjärtan senare:
Vi hamnar på Kino, trängs i en minimal lokal med internationell publik. Varannan vin, och sedan är det dags för stängning. Så byter vi inomhusträngsel mot sensommarnatt i Slottskogen, följer ett grönt pulserande ljus över gräsmattorna, dunket av distanta basar i mörkret, dricker öl under ekarna långt bort. På en provisorisk diaduk projiceras kaledioskopmönster och hypnotiska spiraler. Vi träffar folk vi inte sett på mycket länge och stiftar nya bekantskaper med en liftande norrlänning och en manlig modeillustratör. Diskuterar grönt te, kreativa flöden och norrsken medan folkmassan blir alltmer avtagande. När solen går upp är det dags att vandra hem. Stadens sömniga andetag och våta asfalt under trötta fötter. Det är inte mycket trafik i Göteborg före klockan sju en söndag morgon.

Vi vaknar upp till regn. Sover hela dagen och äter middag på en mongolisk restaurang vid vattnet på kvällen. Jag har håret uppsatt i en svinrygg och bär Louises klänning med stora solfjädrar. Lillasyster och Louise är klädda i svart och kinesiskt silke och är vackrast i världen. Jag har glömt kameran hemma. Vi pratar om oväsentligheter under förrätt, varmrätt och efterrätt, sådär som man gör när man snart ska ta farväl. Värmer barfotafötterna mot heltäckningsmattan och sitter kvar med våra rödvinsglas enda till stängning. Sedan vandrar vi hem under det stora mörka paraplyet.

Måndag: Vi äter långfrukost i fröken Jonsson-Berghs varma kök. Kardemummakaffe och gourmetknäcke. För mig är det sista gången på länge i det där underbara köket. Jag hämtar ut mitt visum på kinesiska ambassaden, köper en vintageklänning och en svart filthatt av Belinda på Beyond Retro. Fikar med Sofia på Le Pain, tar farväl av Louise, tar farväl av Tove. Den där ambivalensen inför framtida saknad. Inser att hela den här hejdåprocessen blir så mycket mer komplex i verkligheten än vad den kan verka på pappret. Nio månader är trots allt en ganska lång tid.

Om en vecka är jag tillbaka i Beijing -

göteborg III

2010-08-02T09:24:00.004+02:00

Tryffel, latte, bläck och politik med Marta och Eta i Göteborg.

göteborg

2010-07-30T12:06:00.003+02:00

Kajsa + Göteborg.

en mindre kontaktannons

2010-07-29T09:22:00.003+02:00

Far till Göteborg en sväng över dagen. Ska hämta ut visum och ta lite bilder. Vill man fika, luncha, dricka en kopp kaffe eller om vet var man hittar stadens finaste hattar får man gärna följa med. Mot kinesiska ambassaden!

+

2010-07-29T00:13:00.003+02:00

Det blir nog Way Out West för min del i alla fall.

kornö och så

2010-07-28T19:07:00.003+02:00

Lite tistlar, lite ord, en avlägsen luftballong och en väldigt fin hatt.

fröken Strand

2010-07-28T17:33:00.006+02:00

Kajsa har flyttat in hos mig. Vi är som ett gift par. Går tidiga morgonpromenader, äter ostbricka och dricker vitt. Brygger kaffe till varandra, röker pipa, äter wienerbröd och pratar politik i parken. Vi ser svartvit film, har picknick och köper antika servicer. När Kajsa är på jobbet läser jag Kerouac eller lyssnar på Nina Simone på balkongen. När Kajsa går hemifrån på morgonen skriver hon små lappar där det står att hon snart är tillbaka. När hon kommer hem tar hon en cigg och skrattar åt sina arbetskamrater. Sen dansar vi och lagar middag. Så är det med det.

"if only we'd been born 40 years ago"

2010-07-24T10:30:00.003+02:00

Voodoo children.

transwagon

2010-07-22T11:36:00.005+02:00

Göteborg.

meadowlarks

2010-07-22T11:21:00.004+02:00

Brottkärr med Louise.

horses/signs

2010-07-20T09:34:00.003+02:00

Önafors/Norrköping/Kornö.

X

2010-07-20T01:00:00.017+02:00

Att reflektera kring det vardagliga, enkla och tråkiga. Att uppskatta det bortglömda, vilsna men ack så fria opretentiösa. Att sitta uppe eller ligga vaken tills solen stiger över havet, höra fåglarna, trafiken och världen långsamt vakna ur dimmor, stillsam kaprifoldvala. (För att sedan somna till samma soundtrack om igen.) Att stanna uppe om nätterna för att inte gå miste om det som så många aldrig bevittnar under stjärnorna. Var inte rädd för mörker fick jag tidigt lära mig. Mörker finns inte i tiden, inte i kulörer eller i människor. Mörker är vad du ser när du inte längre kan urskilja de karaktäristiska konturerna hos epitet som rätt och fel, hägringarna hos dina rädslor är ditt hinder. En ridå av tveksamhet.
(En alternativ del i en monokrom palett.)

Att se fram emot en resa till andra sidan jorden:
Jag har inte packat några väskor, inte betalat några vaccinationer. Jag väntar på mitt nya pass, på digitala bekräftelser, godkännanden, medgivanden och statliga tillåtelser. Förpliktelser. Är den här resan min eller din? Kanske kan den aldrig riktigt ägas utav någon. Kanske är det de senare tillbakablickarna på upplevelsernas intryck som utgör de verkliga souvenirerna, det är inte målet utan färden i sig som är den verkliga bedriften och allt det där. Trots att de sanna nyanserna och dofterna av äventyr aldrig kan återges med samma exakt precision genom en verbal skildring i efterhand som under de där obetänksamt fantastiska ögonblicken.

Ett avlägset minne: Jag ligger i min och min lillasysters skeva våningssäng. Pappa ligger bredvid, lillasyster har somnat, sagoboken tagit slut. Vi tittar upp i taket och han viskar till mig om universums volymer, försöker förklara för mig hur små och obetydliga vi egentligen är. Jag minns hans stolta leende när jag ifrågasatte världen i den stunden, hur min nyfikenhet och mitt oförstånd inför allt främmande tände ett hopp i hans ögon. Stjärnbilderna. Han berättade om sina många och långa resor, om evolutionen, gravitationen, om folkets tro på gud. Han visste och jag insåg och förstod ungefär en liten liten hundradel av allt det som döljer sig bakom livets skattkartor. 'En dag reser också hon långt härifrån.'

Tills dess handlar det om här och nu, om att ta saker för vad de är -

M

2010-07-19T19:57:00.001+02:00

I love her and her breakfasts. And us.

juni till juli

2010-07-18T12:11:00.010+02:00

Det är söndag men egentligen spelar det ingen roll vilket epitet den här dagen har. Eller någon annan dag. Jag jobbar inte, jag sover inte, jag ångrar inte.
Jag lämnar kameran hemma oftare. Jag bloggar knappt alls. Skriver någon rad då och då, för det mesta av orden hamnar innanför de bruna pärmarna på mina tunna kinesiska anteckningsböcker. Små alfabetiska fragment vars mening är att illustrera någon sorts vardagsreflektion. Idag har jag 30 dagar kvar i Sverige.

Den där dagen:
Så blir vi till sist alla män i vita hattar. Det är en fantastiskt bitterljuv dag och solen värmer euforiska champagneberusade kroppar i stadens enda park. Folkmassan, havet av mäniskor och individer som pulserar, exploderar, imploderar. Röda rosor inuti rastlösa händer faller över oss och aldrig har himlen varit så blå. Aldrig har begreppet "frihet" varit så våldsamt påtagligt att känslan i sig istället blivit synonym med overklighet. Vi firar, vi lever, vi andas -
Så tog även jag studenten.
Jag vet inte om det är tillvaron som vänds upp och ner eller om det är såhär livet ser ut när man får leva på impuls. Vi sover inte, sörjer inte. Istället tar vi våra drömmar med oss ut i natten, deras färg påminner om formen hos den flyktiga röken från en cigarett. Vi dansar till Hendrix, Skidrow, Banhart och MGMT. Vi vandrar längs avenyn, ramlar genom Håkan Hellströms drömlandskap, somnar i en bortglömd lägenhet någonstans.

Jag köper ett fantastiskt men sönderslaget skrivbord på en antikmarknad. Ägnar en vecka åt att snickra, limma, skruva och restaurera. Jag målar abstrakta konturer och lila växter i olja och akvarell, får en gammal skrivmaskin och ser rysk film från tidigt 60-tal.
Ute på vårt lantställe, den där omtalade ön i havet, är allt fint och underbart. Vi lyssnar på radio, dricker kaffe, badar nakna i morgonljuset, badar nakna i månskenet. Vi lagar goda middagar, äter tapas i bersån, bjuder in folk från fastlandet att stanna med oss och dricker lite för mycket vin. Vi spelar munspel och gitarr, i en sjöbod, i en grotta, på en brygga, på en vind. Vi fiskar och sjunger Fred Åkerström i båten. Det är havet som dånar utanför de där stormiga nätterna, kaprifolen som doftar, himlen som blixtrar eller, som oftast, är alldeles klar. Det är stjärnorna på himlen innan de ljusa nätterna sakta suddar ut deras astronomiska glöd.

Vi reser till Finspång över en helg, träffar släktingar från Schweiz, Frankrike och Elfenbenskusten. Vi ser Timo Räisänen och Moneybrother under en tropisk natt i Norrköping. Vi badar i sjöar, lyssnar på Vapen & Ammunition, blickar ut över de böljande rågfälten. Akvarellhimlar, klorofyllskogar. När vi reser hem igen är det 36 grader ute. Min normala kroppstemperatur.
Jag äter många och stora frukostar med Malin, Moa, Kajsa och Sofia. Vi dricker kaffe och irish på Kungsgatan, på Old House, jag besöker Louise i Göteborg där vi äter lunch på Gunnebo Slott och näckar i Stensjön, dricker thé och lagar saffranspasta.
Någon gång går vi ut. Tar ett glas någonstans. Det är nästan tomt på folk men människorna vi möter är trevliga, delar billig öl och firar födelsedagar. Man pratar om resor och om framtiden, klubbarna stänger och man hamnar högst upp i ett våningshus, dricker martini och spelar gitarr till 06 på morgonen. Och nätterna är om möjligt ännu ljusare än vi mindes. Ett lätt morgonregn över staden, en syremättad bris från granskogarna och dimman som svävar över allt -

Lua

2010-07-17T21:52:00.004+02:00

Bright Eyes melodier känns. Som sten mot glas, hårt mot trasigt, framkallar transparenta känslofragment, någonting lätt och genomskinligt som bryter ytspänningen i kaffekoppen. Så enkelt, så avskalat, så tragiskt och så galet vackert -

fredag

2010-07-09T23:38:00.006+02:00

Läser Bukowski, tittar på konst, snickrar ihop gamla vindpinade skrivbord och samlar solstrålar i en hatt. Gör iskuber, plockar älggräs i naturreservat, spelar gitarr och lagar mat. Dricker kaffe, dricker vin, planerar resor, tänder ljus, dricker thé på balkongen och lyssnar på fantastisk spansk musik. Har trevligt, har ångest, har myggbett. Dicker kvällskaffe, äter glass, tar ett bad och sjunger med Devendra Banhart.
Fint med sommar.
Fint med vardag.

ink

2010-07-08T22:51:00.004+02:00

Skriva, läsa och dricka kaffe.

water colour

2010-07-08T22:43:00.004+02:00

Någonting jag målade en rastlös eftermiddag. Halvfärdigt än så länge.

Something I painted the other day. Still in progress though.

röda små

2010-07-07T14:51:00.001+02:00

En frukost till.

eurythmics

2010-07-07T14:48:00.002+02:00

Kajsa.

kramp

2010-07-07T14:43:00.002+02:00

+++

2010-07-07T14:36:00.003+02:00

Om havet, vildrosor, granitklippor och att plugga kinesiska.

k

2010-07-07T14:34:00.001+02:00

Kajsa och havet.

någonting i folkmun kallat ett hem

2010-07-07T13:59:00.004+02:00

Tillbaka på fastlandet efter en underbar tid på Kornö. Den enda platsen i världen där många annars så typiska indikationer på human existens ofrånkomligen lyser med sin frånvaro. Åtminstone vad gäller industriella påfund som reklam och kommers, allmänt förekommande trendideal eller fashionabel bekvämlighetskomfort. Där fenomen som tid, motordrvina fordon (cyklar inkluderat) vattentoaletter och ergonomiskt utformade diskbänkar inte existerar. Där man kan spela munspel och gitarr i grottor, spendera en hel eftermiddag i hängmattan eller bada naken från klipporna utan att någon tittar snett. Här lever inga moderna människor. Här bevittnar eremiter, kulturfolk och persionärer istället vardagens små förunderliga outgrundligheter med stor fascination. Man pratar om diesel och makrillfiske, om vilda bär och nordanvinden. Här lever man länge på en slät kopp kaffe och hembakta kakor i sällskap av sommarpratarna i P1, och morgondoppet tar man någon gång strax före 05.00 för sova kan man göra när man är död. Inga konstigheter.

woods

2010-07-07T13:57:00.001+02:00

almost blue

2010-07-07T13:53:00.002+02:00

Frukost på Kornö.

kornö part VIII

2010-06-21T21:26:00.002+02:00

sunrise3 + me by Moa.

kornö part VII

2010-06-21T21:13:00.004+02:00

kärlek.

kornö part VI

2010-06-21T21:11:00.001+02:00

kornö part V

2010-06-21T21:09:00.001+02:00

sunrise2 + Moa.

kornö part IV

2010-06-21T21:07:00.002+02:00

meadow + Sofia.

kornö part III

2010-06-21T21:03:00.003+02:00

granit.

kornö part II

2010-06-21T20:50:00.003+02:00

sunrise and Moa.

kornö part I

2010-06-21T20:40:00.009+02:00

Vin, sol, munspel och gitarrer.

Gothenburg

2010-06-16T22:30:00.005+02:00

Kaffe, vintageklänningar, solsken och gatumusiker längs Avenyn. Imponerande exponeringsytor på Konstmuséets renässansutställning och Hasselblad Centers 'Ny Nordisk Fotografi'. Allt i sällskap av tre mycket vackra kvinnor.

meadow | tea

2010-06-16T22:24:00.003+02:00

espresso & morgonljus.
engelskt porslin från gårdagens secondhandtur och bild från filminspelning på hemlig smörblomsäng.

beer and roses

2010-06-14T23:17:00.002+02:00

Moa's place.

underground

2010-06-14T22:54:00.005+02:00

Drog till Göteborg och deltog under fröken Strands studentfirande på fin restaurang i Slottskogen och festligheter i Underjorden. Rosor, öl och rösegn. Pianospel, dekadens och lyckorus. Mötte sedan upp Louise för en kväll på Kaj Skjul 8. Fribiljetter + billig alkohol. Schysst häng i asiatiska lounger under färgglada kinesiska paraplyer och grym stämning på dansgolvet trots förhållandevis dålig musik. En kväll då vi dansade oss höga på eufori och somnade i soluppgången.

and more

2010-06-10T12:39:00.005+02:00

Sedan tog jag studenten också. Det var minst lika fantastiskt och ambivalent som alla överdådiga löften om befrielsen tidigare pekat på. Det var euforiskt och underbart och äntligen fick vi alla chans att en gång vara mannen i den vita hatten. Och sedan kommer framtiden, som monstret under sängen. Jag är glad och fri och arbetslös. I augusti återvänder jag till Kina för att plugga kultur och kinesiska i Kunming.

tropical lou

2010-06-10T12:15:00.012+02:00

Hängde med Louise under två regntunga dagar i Göteborg. Vi åt fisksoppa på den gamla brandstationen vid Trädgården, vandrade genom regnskogarna i Palmhuset och åt fikon i Azaleadalen. Susumu Yokota och 16 Horsepower på repeat, sconesfrukost, jordgubbar, pianospel och bohemdiskussioner. Fint.

hommage

2010-06-01T22:42:00.002+02:00

1st of june

2010-06-01T22:33:00.007+02:00

1+2. Moa and Sofia by me. 3+4. Me and Sofia by Moa.
Sommar på riktigt. Firas med picknik i Skeppsviken, picknick i Norra Hamnen, akvarellmåleri på Skälvik och en förkylningsmässig friskhetsförklaring från min sida. Studenten om två dagar. Pepp till tusen!

sofia

2010-05-27T14:28:00.004+02:00

Dearly beloved söstra mi + vintage dress.

may fever ray

2010-05-27T14:16:00.007+02:00

Är sjuk och jävlig.
Tar studenten om en vecka.
Drar förmodligen till Kina efter sommaren.
Lyssnar mest på Logh/Willy Mason/Melpo Mene och läser aningen förlegad men fantastisk poesi. Av herr Öijer, så klart.

paradiset

2010-05-23T17:11:00.014+02:00

Spenderade en helt fantastisk helg tillsammans med fantastiska Louise ute på Kornö. Picknicks, premiärbad, rabarberpaj och afrikansk matlagning. Susumu Yokota, gitarrspel, fågelkvitter och falurödfärg. Vrakved, gummistövlar, nässelängar och bara ben. Lyrik, nostalgi, eufori...

self+tea

2010-05-21T17:09:00.004+02:00

Leaving for Kornö.

warhol/lack of sleep

2010-05-21T15:05:00.006+02:00

Reading Kafka and Andy collecting inspiration.

silent

2010-05-20T22:51:00.003+02:00

s #2

2010-05-20T22:39:00.006+02:00

stockholm

2010-05-20T21:42:00.005+02:00

Stockholm var mest sommar, Beirut på tunnelbanan, galet intensiva fotodagar och äppelblom.

+++

2010-05-16T21:32:00.004+02:00

White horses -

PA

2010-05-16T21:25:00.002+02:00

Liten förhandsvisning av mitt, Lisas och Malins projektarbete. Kom och se redovisningen plus en massa andra filmer i Sinclairs bluescreensal på onsdag kl. 14-16.00!
På bilderna ovan: Christian.

lately etc.

2010-05-16T21:12:00.006+02:00

Har låtit bli att uppdatera här det senaste, av många anledningar. Kommer förmodligen att överge Blogspot för Tumblr inom kort. Här är i alla fall ett blandat urval från projektarbetsplåtningar, Göteborgsvistelser och vanliga grå dagar i Lysekil.
Söker lyckan i Stockholm imorgon. Två heldagar med intervjuer och intagningsprover vid Fotoskolan Sthlm. Wish me luck.

lid för konsten eller brinn

2010-05-09T21:08:00.005+02:00

Har tröttnat lite på blogspot. För ganska länge sedan nu. Kommer att ta det här bloggeriet till en ny nivå inom kort. Eller nåt i den stilen. Tills dess njuter jag av majvärmen, grillar aubergine och lyssnar på Beirut.
Over and out,

för oss idioter

2010-05-07T08:46:00.004+02:00

& jag har sårat alltför många redan brustna hjärtan -

chopin vanille

2010-05-04T16:56:00.005+02:00

Kombinationen asfaltsdoftande vårregn, en handdrejad kopp vaniljthé och Chopin Nocturne No. 2 är vardagsmagi om något.

more of china

2010-04-29T10:13:00.012+02:00

Pictures from glorious Kunming City and mysterious Yun Yuan, China March-April.

PERSIMON/SUNBEAMS/TAHINI

2010-04-29T09:56:00.007+02:00

Tisdag: Middag med Kinagänget hos herr Klittvall. I Markus kök lagades det persiskt och libanesiskt - bönor, hummus, squash och tahini. Vårsol, jazz och skratt. Utsökt och mycket trevligt.

Quutamo/paper jpg.'s

2010-04-22T19:39:00.005+02:00

Lyssnar på stråkmusik och färdigställer arbetsprover till Fotoskolan Stockholm. Titulerar bilder, beskriver ljus och klistrar kuvert. Bara ett frimärke ifrån framtidens svindlande ovisshet. Spännande.

lycklig videunge

2010-04-21T12:29:00.003+02:00

Lyssnar på P2, skriver reserapporter och dricker kaffe. Molnen lyser, duggregnet sjunger och videungen växer. Jag är lycklig som ett barn.

omvärld

2010-04-20T12:20:00.005+02:00

Chopin, vårsol och äventyrsförfattande. Jag skriver med förförande toner i öronen (min och LeChatBottés magnifika spellista), oförglömliga bilder på näthinnan och med hjärtat, hjärnan, venerna fyllda av intryck och upplevelser.
Varför reser man inte oftare? Varför bor man i Sverige? Varför är människor så trångsynta? Varför ska vi ärva varandras perspektiv, datera våra liv enligt digitala siffror och separata tidszoner? När jag är klar med mina dokument, som jag nog aldrig skulle kunna sätta namn på, packar jag mina väskor, ett bankkort, en gitarr och ett par anteckningsböcker, drar på mig mina kängor tillsammans med någon väderbiten jacka och vinden i håret och far österut till Indien, söder mot Marocko. Där ska jag injicera koncentrerad asiatisk/afrikansk kultur, skriva och komponera musik, dricka te med charmanta gamla män och äta kryddstark mat tills solen går upp. Au revoir mina kära.

vår i stockholm, du är min

2010-04-18T21:04:00.013+02:00

Om att komma hem till svensk vår och kärlek i huvudstaden. Spendera en hel helg med vin och goda middagar, livespelningar och konstbesök på Moderna. Att promenera i parker och få frukost på sängen, berätta om äventyr och kyssas på Stockholms alla broar. Luften är ren och vi andas någonting mer än bara syre, något rikare än liv.
Fyra dagar på en helt annan plats och plötsligt känns allt det här med att vara tillbaka i Sverige inte längre lika tungt som när jag stod på flygplatsen i Kunming. Men framför allt inte längre lika fyllt av den annars så välbekanta tomheten.
En varm förmiddag i april. Vi talar om historier, byter vinkel, perspektiv. Vandrar utmed sjöar och bortglömda stadsdelar. Slussen, Hagaparken, Gullmarsplan, Skeppsholmen och äntligen ser vi havet igen. Du är varm när jag är kall.
En långsam solnedgång över vårhimlen. Varm choklad och croissanter. Vi diskar, sjunger, öppnar fönster. Och vi andas, något rikare än liv. Hans händer är mina och vi tillhör varandra -

STHLM

2010-04-15T09:02:00.004+02:00

Reser till Stockholm för vårljus, kärlek och kaffe.
Återkommer eventually.

a taste of China

2010-04-15T08:44:00.006+02:00

return

2010-04-10T21:04:00.002+02:00

Jag är hemma, jag lever, jag andas och är fullkomligt fylld av hela världen.

China is amazing

2010-03-23T14:46:00.004+01:00

En vecka i Kina. Under sju fullspäckade dagar har jag bevittnat en tiondels micromiljard av magin i detta häpnadsväckande land. Befinner mig fortfarande i något slags tillstånd av konstant förundran. Fylld av någonting som påminner otäckt mycket om känslan dagen före julafton 1996. Upprymdhet, förväntan. Kontraster, dofter, smaker, jazzkonserter, persikoljus, sandaler. Konstnärsmiddagar, marknader, minoritetsbefolkningar, fotosessioner i vackra, dekadenta, bisarra miljöer.
Med en viss risk för att låta klyschig är varje dag ett äventyr. Just nu har vi vattenbrist. Har inte kunnat diska på en vecka, inte duschat på fyra dagar. Idag fick vi flytta till en helt ny lägenhet, då var till och med iskallt vatten och kinesiskt uttorkat mangoshampo en befrielse. Men trots bristen på både havsutsikt, vaniljyoghurt och en många gånger ytterst medioker hygien är allting helt jävla underbart. Med betoning på helt, jävla och underbart.
Höll en föreläsning på Yunnan Design University om svensk design- och konsthistoria idag. Det var ballt. Imorgon ska vi till Art Institute och föreläsa om film och fotografi. Even better. På torsdag reser vi iväg inåt land och badar i kokosmjölk och rosenvatten hela dagen. Till helgen tar vi en minivan till Yun Yang och plåtar risfält på över 2000 meters höjd.

Återkommer ständigt till samma uttryck vad gäller min uppfattning om den här resan - det finns inga ord.

see you soon

2010-03-13T08:00:00.010+01:00

Imorgon åker jag till Kina, Asien, Mittens Rike. 27 celcius, ris och obegripliga tecken. Vet ännu inte huruvida de kinesiska myndigheterna ställer sig till användningen av denna webbplats, skulle dom misstycka angående mitt bloggande hade ju det varit himla synd. Om inte annat så återkommer jag om en månad. Hur som helst. Jag kommer plåta dygnet runt, skriva artiklar, träffa mängder av nya människor, äta SÅ mycket god mat, uppleva landets kultur ur macroperspektiv och förhoppningsvis få någon sorts förståelse för hur det är att leva i en diktatur. Härmed säger jag au revoir. Ta hand om er.

I'm off to China tomorrow. Not yet sure wheather the Chinese authorities allows blogspot in their networks or not, so if they don't I promise to be back with several huge image uploads of my adventure as soon as I get back home! That will be in... a month. Until then - take care, breathe, live and love each other.

*

2010-03-10T21:09:00.008+01:00

&
there's a thunder in our
hearts,
baby

so much hate for the ones we love
tell me we both matter don't we?

flickr available

2010-03-10T11:54:00.005+01:00

Nu kan man hitta mina bilder Flickr också. HÄR.

+

2010-03-10T11:00:00.005+01:00

Chopin och längtan till april.
Saknar Stockholm, en kommentar vid Katarinahissen, silhuetten bakom port 103 -

more milk

2010-03-09T11:22:00.002+01:00

Vit passion.

faktum

2010-03-09T09:49:00.004+01:00

"I'm one of those people who has to put a pencil to a paper each and every day to function as a person."

secret wisdoms of a tuesday

2010-03-09T09:33:00.009+01:00

"Yesterday is yesterday, tomorrow's a mystery.
But today is a gift. That's why it's called present."

chinatown countdown

2010-03-08T21:25:00.008+01:00

Har sökt fyra jobb i Stockholm. Fyra är inte mycket. Målet är 25 ansökningar innan jag drar härifrån på söndag. Kina i fyra veckor. Fyra är länge. Temperaturen i Kunming pendlar mellan 21-27 plusgrader.
Väskan halvpackad, nästan klar. Fortfarande varken batterier eller ficklampor, giltiga simkort eller välbehövliga kinesiska fraser i huvudet. Känner att jag kunde varit mer förberedd samtidigt som impulsivitet och spontanitet utgör lite av mitt levnadssätt. Måste köpa minneskort, mera film och en extern hårddisk med möjligheter för bildarkivering i större filformat, nya Converse, some sort of swim-suit samt en bra solskyddsfaktor. Sen kan det gärna bli söndag. Oj vad söndag det ska bli!

everything

2010-03-08T10:46:00.011+01:00

1. Anette Pehrsson
2+3+5+8+9 unknown.
4. Restart my Heart
6. Likes Bears
7. Sandra Juto
10. Amanda Berglund

milk & cookies

2010-03-08T10:09:00.007+01:00

Iskall mjölk och hembakade kolakakor. Måndagslyx. Ett essentiellt påfund och en oslagbar kombination.
Nu fortsätter den rafflande packningsorganisationen inför Kina. Febrila jakter på försvunna ficklampsbatterier och misslyckad kommunikaion med Telia angående kinesiska simkort. Nedräkning: Six days to take-off.

söndag

2010-03-07T15:42:00.001+01:00

Lyssnar på Logh, blöder näsblod och saknar Malin.

stockholm

2010-03-07T09:24:00.016+01:00

07.45 en tisdagsmorgon i mars badar centralstationen i nyvaket guldgult vårljus. Så vackert att jag nästan vill sjunga. Vår, till slut. Så klyschigt att, både säga och skriva, men det är precis så det känns. Just då är världen vacker.
Vi åker tåg, fem timmar i en nästan ljudlös farkost över järnvägsspåren. Bara en kvart försenade bromsar vi in på terminalen i Stockholm. Schemat är minst sagt späckat. Vi halvspringer genom snön till en guidad visning på Nationalmuseum. Skådar originalmålningar inhyrda ifrån Wisconsin och Italien av Van Dyck och Rubens. Det är naket och barockt. Och inressant. Sedan blir det bråttom igen. Vi gör studiebesök på EXPO och Stockholm Post Production. Får toppenföreläsningar av de högre mediala maktprofilerna inom film, ljud, journalistik och animation. Sedan är dagen slut och jag tar tunnelbanan mot Bromma för att packa upp väskor och äta middag hos familjen Flodin.

De kommande dagarna: Vi besöker toppenställen. Nordisk Film, Europa Studios, SF, Filmhuset och Europa Foley. Diskuterar allt ifrån framkallningsvätskor och digital arkivering, ljudproduktion och biosalongsakritektur till Bergman, 1700-tal och mixerbord i miljonklassen. Imponerande och stundtals trögflytande, men givande och intressant. Solen verkar aldrig vilja gå ner, åtminstone inte i mina ögon. Jag är ju fortfarande programmerad enligt december månads deprimerande minimala ljusmängd. Tunnelbanan mellan Alvik - T-centralen är nästan tom efter klockan åtta. Tyst som i ett vakuum.
På onsdagkvällen möter jag upp herr Florin vid Skanstull. Har inte setts på sex månader. Han bjuder på fika på Muffinsfabriken, berättar om sina studier vid Röda Korset. Kaffet är ljuvligt, utanför vandrar bekymmerslösa människor i neonsken och rödgrönt trafikljus. Snön faller. Vi promenerar längs hamnarna genom kvällsblåsten, tar t-banan till Odenplan och umgås med Carl till toner av Placebo och vinande snöstormar i Florins flotta residens.

När vi inte gör studiebesök eller äter lunch på någon av hufvudstadens alla restauranger bakas det pizza eller kladdkaka i Bromma. Jag ser fransk film och dricker Kusmite med Sara. Hostar. Promenerar, fotograferar, läser Anders Paulrud, Herta Müller och Xiaolu Guo på spårvagnen. Stockholm är toppen. Inser att jag uppskattar staden som helhet, som metropol och kärnhus så mycket mer den här gången än vad jag gjorde i augusti då jag senast var här. Kanske för att solen äntligen valt att trotsa vintermörker och enformighet, ge det bittra svenska folket en chans att knäppa upp sina jackor och slutna medvetanden, se snön droppa från de åldrande hustaken i Gamla Stan. För att jag äntligen förstår logiken i tunnelbanesystemen och för en gångs skull har lite pengar över i plånboken, till ingenting alls. För att Stockholm i sig är både för stort och precis lagom, både mjukt, stelt, vackert och tragiskt. Eller också därför att jag helt enkelt förändrat min uppfattning av vad som definierar en levande stadsmiljö. Pulsen på terminalerna kontra fullkomligt och iskallt stiltje över Mälaren i morgontimmarna.

Jag blir förkyld. Och bjuden på middag hos herr Florin. Tunnelbanan tillbaka till Odenplan. Odenplan är fint. Vi ser på film och dricker kaffe. Vädret är vackert. Jag är snorig. Sjukanmäler mig och åker hem till Bromma. Vill ta alla bilder jag inte haft tid att ta. Rivningsfastigheter, anonyma porträtt, dekadenta bokhandlar och granskogar. Minneskortet nästan tomt, men mår alldeles för dåligt för att ens kunna ställa in skärpan.

Och plötsligt blir det fredag och dags att åka hem, men på grund av felbokade tågbiljetter, sjukdom och omöjliga bussanslutningar stannar jag kvar i storstan en dag till. Det gör mig inte så mycket. På lördagsmorgonen blir det långfrukost hemma hos familjen Flodin. Vi diskuterar konstrecensionerna i SvD och äter nybakat från Gateaubageriet. Jag vill inte alls åka hem. Några timmar senare är väskorna i alla fall packade, det felstavade studieprogrammet på ett skrynkligt A4 har nått sitt slut. Handbagaget utgörs av nässpray, halstabletter och Ipren.
Möter upp herr Florin på Centralen. Varm latte på ett iskallt café. Pratar sommar. Sedan promenader i plusgrader och vårsol, förbi Slussen, Slottet och Riksdagshuset. Vid järnvägsspåren tar han mina händer.

song for a lover of long ago

2010-03-01T13:24:00.012+01:00

Ett tungt och ljudlöst snöfall virvlar på andra sidan fönsterrutan. Justin Vernon sjunger spruckna melodier. Vänder blad i kalendern, finner löften om vårmånader och sommartid. Äntligen vänder det.
Jag beger mig ut på stan för att titta på ett gammalt armbandsur jag kikat på ett tag. Det är stort som en hos herrklocka, med en bred läderrem och vacker urtavla med romerska siffror i svart på vitt. Jag vaknar med bilden av den på näthinnan och inser att den egentligen är en alldeles perfekt klocka, men jag kommer för sent för när jag går fram till disken och frågar efter klockan säger expediten att den såldes till en äldre herre för några dagar sedan.
Jag återvänder ut i snöyran, på vissa ställen har snön smält bort helt och skosulorna får äntligen vandra över grå bar asfalt.
Köper thé på mitt favoritcafé. Den dunkla lokalen med tända ljus som doftar blöta kläder och nymalet kaffe. Längtar lite efter tågresan till Stockholm imorgon. Det var länge sedan jag åkte tåg längre än till Göteborg, ändå har jag gjort just den här resan så otroligt många gånger förr. Så många gånger att jag tappat räkningen. Har laddat iPoden full med bra musik jag fått av Filip.
Sedan till Apoteket. Köper tandkräm och Ibumetin, vätskeersättning och magmedicin, migräntabletter, tuggummi, sminkborttagning, ansiktskräm, våtservetter, nässpray, plåster, solkräm och handdesinfektion. Expediten är jätteglad över att jag handlar så mycket. Sedan tillverkar jag mitt eget lilla apotek hemma i den största necessär jag kan hitta. Innehållet som nästan svämmar över sömmarna blir ett bevis på det äventyr som väntar, min kommande resa till Kina. (Som förmodligen kommer att överglänsa allt som någonsin skulle kunna få plats i en necessär.) Mycket ska med, få plats i en enda ryggsäck utan att överskrida viktgränser innan jag ser mina tillhörigheter glida iväg på något rullband på flygplatsen, och jag inser med ens att jag faktiskt och på riktigt ska få komma härifrån -

psykhe

2010-02-28T15:30:00.014+01:00

Kommer hem efter en vecka av cafébesök och konst, en vecka av möten mellan nya och välbekanta ansikten, som så många gånger förr beresta gathörn liksom okända miljöer. Det är egentligen bara ett fåtal dagar det handlar om men det känns som en evighet, trots att tiden som alltid gick för fort.
Fredag. Jag och Sofia besöker Veronica. Vi sitter i hennes underbara sovrum och dricker champagne. Freixnet i kristallglas. Vi ser Gudfadern i widescreen, regnet droppar utanför, färjan passerar enligt tabeller och rutiner mellan hamnarna. Vi har havsutsikt och framtidsplaner. Sofias vän Frank ringer senare på kvällen. I bakgrunden hör vi tonerna av verser från Mannen I Den Vita Hatten, live direkt från Eskilstuna. Frank lägger inte på förrän Jocke Berg sjungit sitt sista vi ska alla en gång dö, och jag vi ler resten av kvällen för ett sånt fint telefonsamtal får man ju inte varje dag.
Sedan pratar vi om resor och musik och dröjer kvar hos Veronica tills det blir tidig morgon -

På lördagen träffar jag Kajsa. Vi möts glada och genomblöta på bokhandeln för att söka bland skatterna i kulturbokhyllorna. Kajsa luktar cigaretter och vanilj och köper pocketböcker om första världskriget. Jag inhandlar en kinesisk roman om kärlek och en svensk om cancer och fjärilar. Sedan handlar vi mat och lagar middag. Asiatisk fisk med avocadoris och fetaost. Till efterrätt en hallon- och sharonsallad i en sockerlag som vi smaksätter med stjärnanis, kanel och nejlika. Sedan dricker vi te, tar en promenad i det stilla duggregnet. Ser en dokumentärfilm om 60-talets hippierörelser. Vi säger att vi är födda i fel tid, att våra psyken och viljor förmodligen hade passat bättre i batikmönstrade peace and love-uniformer i ett utländskt kollektiv. Att vi faktiskt och uppenbarligen egentligen inte alls är lämpade för dagens samhälle. På många sätt.

Så fördriver vi de resterande timmarna av dygnet med gitarrspel och kulturrelaterade diskussioner. Jag spelar Johnny Cash och Chan Marshall medan Kajsa målar upp mångfascetterade kreativitetslandskap som banderoller mellan våra intellekt. Det är fascinerande att vi tänker så lika. Syftar många gånger på precis samma sak. Hon berättar om sin eurytmi, rör sig i underliga mönster mellan mina möbler. Pratar om teaterspel och visar upp scenkläderna hon fixat inför premiären. Blandar poesi och stjärnklara metaforer med kroppsliga rytmer och rörelser. Jag säger att konst ju egentligen handlar om språk. Om en förmåga att kunna översätta paradoxalitet och komplicerade fenomen till mänsklig och enkel alldaglighet, en nyans eller ton som publiken kan relatera till och förstå. Hon säger att alla människor inte är som vi. Att så många lever sina tvådimensionella svenssonliv utan att ifrågasätta världen runt omkring.
Vi sitter tysta, dricker mera te. Hon säger att vi borde bilda ett parti, göra någonting omtumlande och insiktsfullt utav allt det som inte får tillräckligt med respekt och utrymme i samhället. Jag urskiljer skapandets entusiasm i hennes ögonvrår och vi bygger någonting stort -

Det blir söndag och vi äter frukost, nostalgitittar på svenska filmproduktioner från 1984. Hon tar ännu en cigarett och vi planerar sommaren och våren. Hamnar återigen på res- och upplevelsetemat. Sedan ser vi ännu en film och Kajsa åker hem till Göteborg innan eftertexterna börjat rulla. Jag bakar valnötsbröd, tar den näst sista dosen koleravaccin före Kinaresan.
Det blir eftermiddag. Jag ska just börja packa mina väskor till Stockholm men hinner inte mer än att lägga ner en batteriladdare och ett par rullar film innan jag återfinner min nyinköpta litteratur. Sjunker ner i fåtöljen och läser ut boken om cancer och fjärilar på två timmar. Den är kort, egoistisk och vacker. Beskriver skönheten om våren, dunklet och regnet i Paris under tidigt 90-tal, sjukhuslandskap, röntgenbilder och latinska namn för hjärntumörer. Flyktiga anteckningar i svarta Moleskine. Jag känner mig både tom och fylld när jag trycker ihop pärmryggarna och återkommer till förra årets författarambitioner. Om att hyra ett torp på östkusten, spendera en sommar i en röd stuga med vindpinad brygga och viskande björkar. Låta tankar och miljöer rinna ut på papper i form av välvalda ord och tvetydighet tills solen sänker sig över horisonten. Och reser sig igen. I ett litet hus med falgnande falufärg, döda växter och urblekta tapeter, som om tiden stått still -

wednes-fri

2010-02-27T13:18:00.008+01:00

Onsdag: Jag och Sofia besökte Moa ännu en gång. Vi lagade chililax med couscoussallad, drack rött och såg på musikal. Moa var vacker som en dag!

På torsdagsmorgonen tog vi bussen till Göteborg för att kolla rean och hälsa på fint folk. Det var mest snökaos och övervägande miserabla prognoser så vi spenderade större delen av förmiddagen på caféer. Kycklingpasta och latte på La Bagatelle. Knäppte nästan inga bilder alls. Träffade Kajsa för en muffinsfika på Condeco som höll oss sällskap i bokhandlarna genom jakten på den prefekta romanen. Hittade en alldeles för dyr pocket som jag inte köpte, men som jag förmodligen hade älskat att läsa. Engelska om musik och tragik. Köpte istället en tjusig journal att författa mina bravader och äventyr i Kina när det väl blir dags...
När det blev mörkt mötte vi upp Anna och Christoffer på Beyond Retro och gick igenom hela sortimentet av välskräddad vintage.

Några timmar senare satt vi slutligen hemma i Louise välbekanta lägenhet på Aschebergsgatan. Åt saffranslax med pasta. Så fort mättnaden infunnit sig dök, som sig bör hos tre matgalna flickor, en brijlant illusion om fruktsallad upp i våra huvuden. Vi begav oss till Konsum för att inhandla exotiska smaksensationer. 300 riksdaler gick det kalaset på. Louise bjöd in sin vän och filmkollega John som dök upp någon gång strax före midnatt. Sedan spenderade vi natten med fruktsallad och chai på trägolvet medan snön rasade ifrån taken utan- och ovanför. Såg den sydkoreanska filmen 3-Iron. Billarm, bussar och spårvagnsljud. Soundtracket av en storstad.

På fredagen tog vi sovmorgon, åt frukost med både solsken och plusgrader utanför. Louise bjöd på underbara hallonsmoothies och goda juicer och glänste med melodier av Yann Tiersen på familjens gamla piano. Sedan borstade vi tänderna och förberedde oss för nästa smakupplevelse som blev en fika på Java. Sammanstrålade återigen med fröken McManus för latte och peptalk inför den kommande barockplåtningen vi skulle genomföra.
Min fotografiska plan var Anna i rubinröd teatralisk klänning från Göteborgs Operan, ståendes i mitten av en pampig upplyst kyrka. Vi satsade slla kort på Vasakyrkan men möttes till vår besvikelse och av liljor och kistor så fort vi kommit innanför koppardörrarna. Inte helt välplanerat. Funderade länge på vilka andra närliggande kyrkor vi skulle hinna till innan det blev dags för nästa akvititet, tills vi hittade en helt magnifik trappuppgång vid Göteborgs Universitet. Ljuset däremot var av mardrömskaraktär och utan tillgång på varken blixtar eller lampor blev bildresultatet som helhet ganska fruktansvärt. Självfallet var Anna som så många gånger förr en tålmodig och vacker fotomodell och personalen i byggnaden reagerade både med häpnad och förundran över denna skönhet poserandes i deras trapphus. Ska ta och hyra in ett assistansteam inför nästa session. Bokade i alla fall tid för en ny shoot i nästa vecka och hoppas på bättre ljustillgångar då.
När klockan slog två var det dags att möta Filip för en visit på Stadsmuséet. Vi såg Gatans Poesi, en alldeles underbar utställning av Hillevi Nagel med fotografier ifrån Göteborgs gator och torg. Inspirerande! Sedan var det mest skratt, kaffe och vinyl.
Bild 6 av Sofia och bild 7 av Moa.

francois nue noir

2010-02-24T11:33:00.009+01:00

Började tisdagsmorgonen med frukost, tulpaner och solsken i salongen.

Jag slängde ihop en äppel- och blåbärspaj och sedan kom Malin på besök. Vi åt pastalunch med Sofia, packade väskorna med varm choklad, gitarrer och sittunderlag och promenerade ut i snön. Slog oss ner på vår favoritbrygga och spenderade resten av förmiddagen i solskenet.

När solen gick i moln dansade vi hem till Moa där det bakades baguetter, spelades Nutini och lagades ännu lite mera pasta.

Sedan kom vinet fram och vi bytte ut pastatallrikar mot charon och mörk choklad. Svek kvällens ifrån början franska tema och såg italienskt istället. Le Vita É Bella och Garden State. Väldigt fint.

Sedan blev det stjärnklart och dags att vandra hem!
Bilderna 3+4+7+13 är tagna av Sofia.

such a wonderful man, and oh what a wonderful world

2010-02-22T16:35:00.005+01:00

Dricker kaffe och dansar omkring till Louis Armstrong. Bästa. Ikväll blir det ost & vinkväll hos mormor.

hang on little tomato

2010-02-22T11:25:00.009+01:00

Såhär spenderade jag min söndag.

Dagen började med födelsedagsfrukost och paketöppning för min lillebror som fyllde 13.

Jag och Sofia bakade finfina muffins med choklad/mandel och skumtomtar/vanilj. Skumtomtemuffinsarna var toppengoda! Vi bjöd mormor och Carl på fika och firade lite till.

Sedan tog vi en promenad ut i minusgraderna. Såhär mycket snö är det i Lysekil. Ungefär som på Nordpolen skulle jag tro. Sofia ramlade och fastnade i en snödriva.

När vi kom hem placerade vi oss på golvet, körde igång en fransk spellista, lagade trasiga byxor, sydde i borttappade knappar och tillverkade tavelmagneter av plektrum och gamla bokmärken. Sofia sydde rosetter och gjorde ett par fina örhängen av lite kylskåpspoesi.

Sedan fortsatte födelsedagsfirandet kvällen lång. Tog nästan inga bilder alls vid middagen. Antagligen eftersom jag var upptagen med att äta. Mormor och Carl kom ner igen och vi pratade om sommaren och framtida renoveringsobjekt. Sedan blev det natt och jag och Sofia låg mest i min säng och drack thé och kollade igenom bildarkiv ifrån Italien och Kornö. Inte förrän efter klockan 02.00 tog dagen slut.

18/19

2010-02-20T11:16:00.006+01:00

Mötte upp Moa i Uddevalla på torsdagseftermiddagen för en fika på Roomer och finbesök på antikhandeln. Två stora stora plan fyllda till varje kvadratcentimeter med gamla möbler, tickande urverk, kantstött porslin. Förälskade oss i diverse kristallkronor, vackra fåtöljer och skrivbord innan det blev dags att återigen rusa genom snöstormar ner till utkylda Kampenhofbussar. Sjukt det här vädret. Och jag som trodde att jag urkiljde vårhimlen bakom vintermolnen för bara några dagar sedan.
Fredagskvällen spenderades även den i sällskap av Moa och lillasyster i fröken Rönnbäcks förträffliga residens. Thé, choklad, film och brieost.
Nu: Nådde till slut och äntligen det mycket välförtjänta lovet. Praktiken är fixad, tågbiljetten till Stockholm i säkert förvar liksom essen i rockärmarna, kaffet ryker stillsamt väldoftande på plats i favoritkoppen och veden sprakar i kakelugnen. Kommande vecka kommer att fördrivas med franska temakvällar, sång och gitarrspel med Märta och Malin, Göteborgsbesök och projektarbetsplåtningar. Tills dess är isolation med födelsedagsförberedelser, varm choklad och bra musik ett helt okej sätt att genomlida vintervädret.

praktikpanik

2010-02-17T21:38:00.006+01:00

Som sagt är fyra utav mina sju praktikveckor redan inbokade på TCG Nordicas konstgalleri i Kina, men med lite enkel matematik ser man att sju minus fyra är 21 ännu ej förlagda dagar. Eftersom min handledare måste ha besked om såväl arbetsgivare som APU:ns location och arbetsområde ganska snart undrar jag nu om det finns någon vänlig själ som har några tips på konst/media/musik/journalistiskt relaterade arbetsplatser? Plats och stad är av irrelevans!

everything was beautiful & nothing hurt

2010-02-17T19:33:00.008+01:00

Solen sken och fåglarna kvittrade så jag och Malin drog ut på äventyr i vinterlandskapet. Cruisade omkring i motljus någonstans mellan Uddevalla och Bokenäs på jakt efter vida vyer. Lånade diverse bussfickor i brist på parkeringsplatser. Genomförde en snabb projektarbetsplåtning vid idyllisk sjö. Lensflares, solida snövallar och kompakt tystnad. Skönhet. Lyckades få ihop en mindre kvantitet av melankoliska bilder som förhoppningsvis kan bli användbart material till filmproduktionen. Tog därefter en långfika på caféet med den underbara utsikten. Utrustade med gitarrer, kaffe och kaka tog vi oss friheten att bjuda på lite aukustik i blandade genrer och frekvenser. Personalen fick gåshud och solen strålade som aldrig förr över sammetssoffor och trägolv, rakt in i hjärtat, och jag lovar att våren VAR DÄR -

godmorgon

2010-02-16T09:19:00.004+01:00

Ja, för det är faktiskt verkligen en god morgon. En god morgon är just vad det är! Kom precis hem ifrån simhallen efter en timmes bröst och rygg i kollektivkloret. Härlig start på dagen. Träffade en massa trevliga pensionärer och grannar i duschen. Fint. Sedan nybryggt kaffe på det. Toppen.
Ska ägna förmiddagen åt att finslipa det sista på min tenta och sedan luncha med pappa på Old House. Kanske lyckas klämma in ett biblioteksbesök och en liten semla också. Ikväll blir det planering av nästkommande photoshoot med barocktema, hep. A+B vaccination samt stipendiesöksförfattande, formulärifyllande och några liter te.

Angående alla fula Photobucket-ikoner på bloggen - har tydligen och återigen överskridit maxkvantiteten för mitt PB-account och måste nu invänta nästa uppgradering för att kunna ladda upp några nya bilder. De gamla kommer att bli synliga igen efter den 19:e i månaden. Tror bestämt att det är på fredag. Alltså - bilderna tillbaka igen inom kort.

Lyssnar fortfarande på Eluvium. Får inte nog.

15

2010-02-15T15:01:00.007+01:00

Lyssnar på Eluviums nya ('Cease to Know' är helt amazing), mättar hungern med solsken, vårdoft och kesomackor. Öppnar alla fönster i hela huset bara för att det faktiskt går i alla fall en stund, utan att man förfryser. Ljus och droppande ljud ifrån taken. Underbart.
Skriver klart min absolut sista hemtenta någonsin, planerar packning inför Kina, letar praktik och fixar tid för den sista vaccinationen. Känns som om tiden mer och mer börjar anta formen av ett vattenfall, men just nu är det faktiskt rätt okej.

my funny valentine

2010-02-14T20:37:00.007+01:00

Fredagen bjöd på bland annat stå-upp-komik av Magnus Betnér i Uddevalla tillsammans med Malin, André och Matilda. Betnér, denna underbart råa pessimist. Denna vulgära genombittra människa. 90 minuter pure laughing. Klockrent och brutalt.
På lördagen hälsade jag på Filip i ett soligt Trollhättan. Vin, pasta, film, och naturligtvis en massa bra musik. Idag blev det ännu en kollektiv söndagsbrunch i trevligt sällskap, denna gång av Moa, Veronica, Lisa, Fredrica, Anna, Christoffer och Sofia. Joy Division och The Smiths, fruktsallad, temariktigt hjärtformade scones och mycket kaffe. Resten av dagen bestod mest av soliga promenader, thé, resediskussioner och honungsmelon. På eftermiddagen lagades det pasta och bakades pizza. Avslutningsvis har jag haft en toppenhelg.

fredagseskapism

2010-02-12T09:01:00.008+01:00

Jag vill köpa ett hus. Tomt, slitet, nedgåget och dekadent. Dragigt, ekande, kallt med knarrande trägolv. Vindpinat med en trasig kakelugn, dammiga stuckaturer, ett rostigt badkar med lejontassar på punchverandan. Döda växter i rabatterna. Och sedan - fylla allt med liv. Med färg, med ljus och vingar. Med 20-tal och 50-tal och vindspel på verandan. Och pianospel och kaffedoft och solkatter på golvet. I harmoni med gamla ekar, fula cyklar och skeva bryggor utmed vassen. Segla genom framtiden med vita masters canvasfyllda framåtanda och sedan leva avlägset på gränsen. Ständigt ett snedsteg ifrån djupet, ett simtag ifrån bräcklighetens brant men alltid med horisontens trygga linje på replängds avstånd.

wintermusik

2010-02-10T19:34:00.004+01:00

Fick den här skitsnygga och underbara EP'n med Nils Frahm utav Filip, direktimporterad från London. Hur bra?!
Galet bra.

MIMAYA

2010-02-10T18:01:00.003+01:00

En sådan skönhet, åh.
Photo: Audrey Hepburn Complex

slumber tides

2010-02-10T16:46:00.009+01:00

Lyssnar på Greg Haines, skriver lyrikessä och dricker vaniljthé. Ibland får jag för mig att fin musik i kombination med varma drycker kan få mig att enklare fokusera och prestera. More work for less effort. Börjar inse att det där resonemanget egentligen bara är en självmartyrisk lögn som enbart framkallar ännu fler eskapistiska drömmar och abstinensdoftande fantasier. Här sitter jag och tänker på hur fint det hade varit med lite hemmagjord flädersaft en sommarkväll i Sandvik, gamla klassiker och ett par Justin Vernon-ackord på en luggsliten gitarr, lägereldsbrända mashmallows på flammande röda granitklippor och guldkantade moln strax ovanför horisonten. Luften står behagligt stilla medan livet pulserar inuti euforiska ådror under solbränd hud. Sådär vill jag leva, i ett ständigt stillastående sommarvakuum på andra sidan vintersolståndet. Faluröda sjöbodar, distanta utombordsmotorer och barfotafötter genom gryningsdimmor i augusti. Istället är det mesta just nu frusna händer, snöblinda utsikter och rostfria kontorsmiljöer där kollektivt kaffemissbruk är den enda trösten i Antarktislandskapet.

Så jag analyserar. Aftonland och ångestlyrik. Abstrakta medeltidsstrofer och svensk pessimistpoesi. Svårt att inte drömma sig iväg längs memory lanes och förhoppningsfuturism i dessa texter, tankar, tider. Kan inte komma på en enda anledning till varför våren så obstinat skulle dröja sig kvar mellan månadsskiftena. Halvmåne, fullmåne, nymåne, och sedan börjar allting om igen. En solstråle, en malplacerad maskros, en levande skalbagge eller vad som helst andra konkreta bevis på vårtecken nu för kylan DÖDAR MIG.

lyrics/barock

2010-02-09T19:42:00.012+01:00

Sitter återigen fast i skolarbete. Epokanalyser, filmreflektioner. Den här lyrikessän verkar på riktigt vilja ta kål på mig. Hittade, trots sjuk beslutsångest och grova koncentrationssvårigheter, ett riktigt skrivflow en stund. Det varade i sådär en halvtimme och nu är all inspiration kring utdöda diktare och samtida härmapor som bortblåst. Hakade upp mig på den där afrikanske poeten vars mästerverk jag halvvaket snubblade över i morgontidningen i somras. Förbluffades av träffsäkerheten i formuleringarna och satte leende frukosten i halsen. Nu ser situationen lite annorlunda ut. Han som jag kunnat namnet på utan och innan i ett halvår kan jag i skrivande stund inte för mitt liv referera till. Obeskrivligt frustrerande då hans namnlösa identitet väger långt ifrån lika tungt som hans egentliga.
Prestationsångesten ångar ur mina öron. Helt synbar för alla utom mig själv. Jag måste ha synfel, eller bara en högst oförklarlig oförmåga att kunna urskilja svart varningsrök precis i ögonhöjd. Hur som helst är det inte långt kvar nu. Efter essän, dokumentärfilmen, Angeläget-festivalen och alla halvstrukturerade fotouppgifter är det faktiskt bara projektarbete och praktik som återstår. Projektarbetet går det framåt med, om än lite trögt ibland. Glöm inte att kolla min PA-blogg!
Hälften av praktiktiden är fixad. Den 14 mars drar jag till Kina. Konst, ris och kineser i fyra veckor. Innan dess blir det studieresa till Stockholm med filmgruppen, Betnér på Östrabo, Mejeriet med Filip och naturligtvis massor av ändlösa söndagsfrukostar.
Sedan är det studenten, och;
Allt vänder om igen -